2012-02-29

RECENSION: PSALTERIUM

Bokförlaget Artos gör ett alldeles utmärkt arbete med att förse det kristna Sverige med god teologisk litteratur på allmänkyrklig grund. Förlaget ger även ut trevliga andakts- och gudstjänstböcker, såsom till exempel Missale och Lektionariet (båda på aKF:s uppdrag). Senast i raden av "röda böcker" är F Mikael Nordins Psalterium; (ytterligare) en tidegärdsbok. Denna utgåva är ett privat initiativ i visst samarbete med Östanbäck kloster.

Ja detta är faktiskt ytterligare en utgåva av tidegärden. Ytterligare en i raden. Under de senaste decennierna har ett antal utgivits. Här kan nämnas den romersk-katolska Kyrkans dagliga bön (KLN, 1990), den ekumeniska Tidegärden: Kyrkans dagliga bön (Arcus, 1995 - vilken nog är den mest använda inom Svenska kyrkan), Laurentius Petri sällskapets Den Svenska Tidegärden (Verbum, 1996), den frikyrkliga Tidebönsboken (Libris, 2004) och Peter Halldorfs kortfattade Tidegärd: dagliga böner ur Bibeln (Artos, 1996). Inte för allt så länge sedan (2009) utgav det romersk-katolska förlaget Veritas ut Psalterium för de fyra veckorna i en mycket praktisk utgåva, i fickformat med mjuka plastpärmar och märkband. Och nu kommer så Artos Psalterium sammanställd av Mikael Nordin, 2011.

När jag först hörde talas om boken tänkte jag: "äntligen" - kanske får vi nu en praktisk utgåva av tidegärden. Det faktum att den heter just "Psalterium" gav mig förhoppning om att den skulle vara uppbyggd på ungefär samma sätt som den romersk-katolska tidegärdsboken med samma namn: dvs. de dagliga bönerna uppställda med psalmer och böner i en följd utan en massa bläddrande, ja till och med ännu bättre än så: en bönbok med invitatiorium (t.ex. "Herre öppna mina läppar" etc), hymnerna och Benedictus, Magnificat och Nunc Dimittis inbakad i ordningen. Kanske skulle man till och med få slippa bläddra och välja psalmer innan man sätter igång och ber, utan att först gå till en särskild avdelning för rekommenderade psalmer. Dessutom i en praktisk utgåva som jag kan ha med mig i jackfickan. Så blev det inte...

Boken inleds med ett förord av redaktören, sedan följer en inledning av Br Cesarius Cavallin om Psaltaren som bönbok. Sedan följer avdelningen "Psalterium", dvs. Psaltarens samtliga 150 psalmer på sammanlagt 232 sidor, dvs. cirka en tredjedel av bokens totala sidantal. En positiv sak är här att varje psaltarpsalm (respektive del av psaltarpsalm, där så förekommer) inleds och avslutas med en antifon. Jämför vi med Arcus Tidegärden: kyrkans dagliga bön slipper vi alltså gå tillbaka till psalmens början för att upprepa antifonen. "Gloria patri" är också infogad innan den avslutande antifonen, vilket också är positivt. Det inledande bibelcitatet till varje psaltarpsalm (vilket återfinns även i andra tidegärdsutgåvor) - liksom den ibland förekommande teologiska kommentaren - förstår jag mig egentligen inte på. Finns de bara för sakens skull eller är de tänkta att läsas högt? Jag har iaf aldrig varit med om de sistnämnda, varför jag inte förstår deras syfte...

Härpå följer en avdelning med gammaltestamentliga (t.ex. 1 Sam. 2:1-10) och nytestamentliga (t.ex. Kristushymnen, Fil. 2:6-11) respektive evangeliska cantica. De sistnämnda finner vi på sidan 297 till 299 och är alltså cantica som används i varje Laudes, Vesper och Completorium, dvs. hymnerna Benedictus, Magnificat och Nunc Dimittis. Därefter följer avdelningen "Veckans tideböner", vilka som brukligt inleds med lördagens vesper och avslutas med lördagens "bön under dagen". Varje dag inkluderar läsningsgudstjänst (matutin), laudes, bön under dagen (sext), vesper och completorium. De är hyfsat praktiskt uppställda. Här ingår alltid invitatorium, hymn, kort "kapitel" (utskriven bibelläsning), responsorium, cantica och avslutande böner och välsignelse. Här ingår alltså inte psaltarpsalmerna; en problematik vi återkommer till nedan. En fördel med upplägget dock, är att det finns en förbön för varje dag, rubricerad "Litania", där dessutom böneropet är utskrivet för varje delbön - vilket är uppskattat.

Nästa avdelning är tidebönerna för advent. Avdelningen inleds med ett antal hymner, sedan följer direkt söndagens första vesper (dvs. vesper på lördag kväll). Här börjar problematiken med denna utgåva på allvar. Här är upplägget nedkortad till ett minimum, förmodligen av utrymmesskäl, så att endast läsningen responsoriet, canticats antifon, de avslutande bönerna och välsignelsen är utskriven (Cantica och Herrens bön har reducerats till rubriker). Samma upplägg gäller för jultiden, fastan, påsktiden och högtidsdagar, vilka utgör bokens resterande delar. 

Till Psalteriums starka sidor hör att den bygger på Bibel 2000:s texter. Det är rimligt att man läser tidegärden ur samma bibelutgåva som mässans evangeliebok/lektionarium är hämtad. Likaså är det positivt att varje psaltarpsalm avslutas med en utskriven upprepning av antifonen. För den riktigt inbitne svenskkyrklige katoliken är det också roligt med bokens appendix där vi finner en enkel mässordning med Hippolytos nattvardsbön och utskrivna exempel på kollektbön, hallelujavers, bön över offergåvorna och bön efter kommunionen. Med fördel kan dessutom någon av bokens förböner ur Tidegärden användas. Ett praktiskt bekymmer är här att bokens bindning (typ pocket) gör det näst intill omöjligt att hålla boken uppslagen när man inte håller den i händerna - hur det skulle funka vid ett mässfirande utan ministrant (som håller boken åt prästen), är för mig en gåta. Vidare på pluskontot är avdelningen "Böner och sakramentalier", där vi återfinner bl.a. Angelus-bönen, bordsböner, hemvälsignelse, ordning för bikt, sjukas smörjelse med mera smått och gott.

Till det mer problematiska så. Ett problem som jag redan nämnt är upplägget för de kyrkoårsbundna tidebönerna. Den ovan nämnda placeringen av de evangeliska cantica (s. 297ff) är av praktiska skäl problematisk, särskilt under de perioder i kyrkoåret som har speciella upplägg, såsom t.ex. fastetiden - i synnerhet i en rätt tung bok som saknar märkband! Du måste således som bedjare antingen kunna dem utantill (vilken man iofs kan lära sig eftersom) eller bläddra upp och/eller hålla ett finger där under det att du ber övriga böner. Avsaknaden av märkband märks inte minst också vid bedjandet av psaltarpsalmerna (vilka ju är tidegärdens huvudpoäng och dessutom ger denna utgåva sitt namn). Du måste, liksom vid användandet av Arcus tidegärd, välja psaltarpsalmer INNAN du sätter igång att be, t.ex. enligt de tabeller som man finner i bokens appendix, på sidan 690ff. Märk väl: utan märkband. Här får man helt enkelt vara snabb eller använda vänsterhandens fingrar som bokmärken! Här kommer vi utsökt in på ett springande problem, nämligen bokens konstruktion. För det första är den alldeles för stor (15x21 cm + 696 sidor) och bunden som pocket, vilket gör den rätt otymplig. Sidornas tjocklek gör den dessutom tung och avsaknaden av märkband är som redan nämnt mycket problematiskt i en tidegärdsbok med psalmerna i en separat avdelning.

Slutligen kan konstateras att jag blir kluven. Motiveringen till en ny tidegärdsbok i katolsk tradition, finns. Men detta känns tyvärr inte som svaret på vad många av oss, mig inräknad, efterfrågar: en lätthanterlig, praktisk och vardaglig tidegärdsbok. Här finns en del positivt, men många nackdelar. Tanken var god, men resultatet blev tyvärr ytterligare en utgåva tyngt av samma problem som dess föregångare dragits med... men med ett kul appendix.

 

2012-02-25

TE DEUM FÖR ARVPRINSESSAN

"Vårt katolska arv", är en titel på en av F. Gunnar Rosendals böcker i hans serie om kyrklig förnyelse. Detta katolska arv är vad vi svenskkyrkliga katoliker ständigt vill peka på och påminna Svenska kyrkan om. Det katolska är Svenska kyrkans DNA. 

Ett exempel på ett sådant arvegods är Te Deum-gudstjänsten. Detta är en gudstjänstform vilken firas när något stort inträffar. Senast detta skedde på offentlig nivå var igår, fredagen 25 februari då Sveriges kungafamilj firade Te Deum i Slottskyrkan på Stockholms slott, som tacksägelse för Sveriges nyligen födda arvprinsessa, hennes kungliga höghet Estelle Silvia Ewa Mary, hertiginnan av Östergötland. Här nedan följer ett sammandrag ifrån fredagens gudstjänst, celebrerad av biskop emeritus, överhovpredikanten H.H Lars Göran Lönnermark: