ANTIEKUMENIK I GÖTEBORG

Kyrkliga Betraktelser har många gånger kritiserat Missionsprovinsen. Denna kritik har många gånger gällt den strikta lutherska prägeln på samfundet ifråga, och de vad vi menar, sekteristiska tendenser som MP håller sig med. Detta betyder inte att Kyrkliga Betraktelser saknar respekt för Missionsprovinsen och dess val av väg. Tvärtom delar vi en hel del i både synen på tro och etik. 

Den respekten finns det dock inte ett uns av i det brev som domkapitlet i Göteborg och dess biskop Per Eckerdal skickat ut till sina präster i förra veckan. Brevet är i sig fullständigt antiekumeniskt. Likaså är Eckerdals attityd överlag i dagens Dagen-intervju också den fullständigt ekumeniskt förvriden. I brevet hävdar domkapitlet att präster i Svenska kyrkan får fira gudstjänst i andra samfund och enligt de gudstjänstordningar som gäller i dessa. Detta gäller så länge samfunden är i officiell kyrkogemenskap med Svenska kyrkan, vilket avgränsar antalet till medlemskyrkorna i Lutherska världsförbundet, Svenska missionskyrkan och Metodistkyrkan i Sverige (vilka båda förövrigt startat ett nytt kyrkosamfund, vilket gör tidigare överenskommelser obsoleta), kyrkorna i Borgågemenskapen (t.ex. Church of England och Evangelisk-lutherska kyrkan i Litauen) och Iglesia Filipina Independiente (Oberoende filippinska kyrkan). Vidare finns en särskild överenskommelse med EKD (Evangelische Kirche in Deutschland), i Tyskland.

Brasklappen för att fira gudstjänst i dessa kyrkor och enligt deras ordningar är att gudstjänsten eller den kyrkliga handlingen "inte [får] vara av sådan karaktär att den står i strid med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära". Vänta nu: detta är ju fullständigt absurt! Är ekumenik i Svenska kyrkan endast pappersarbete? Rena skrivbordsprojekt? Lite fina familjära dokument? Ursäkter för att fika och dricka vin med spännande kyrkoledare? Ekumenik och själva idén med kyrkogemenskap är väl att erkänna att vi har samma "tro, bekännelse och lära"! Det skall väl inte ens förekomma risk att "den ordning som gäller" i ett samfund man står i kyrkogemskap med strider mot den egna kyrkans "tro, bekännelse och lära"? Då är det väl bara att kapa banden. Annars har vi problem med filippiner och engelsmän...

Och så kommer man till brevets huvudbudskap:

"De präster som leder gudstjänster i andra samfund än de som omfattas av 17 kap 17§ kyrkoordningen bryter mot avlagt vigningslöfte att troget efterleva kyrkans lag och ordning. Det är således ett löftesbrott att leda gudstjänst i exempelvis Missionsprovinsen. Löftesbrottet kan bedömas vara av så allvarlig art att det inte finns något annat alternativ än obehörigförklaring."

På förekommen anledning kan man säga. Biskopen och domkapitlet vet att det finns åtskilliga präster i stiftet, pensionerade så väl som präster i tjänst, som leder gudstjänster i Missionsprovinsen. Här kan man fråga sig två saker: 1) vad är en gudstjänst? 2) kan det finnas pastorala skäl där sådant får förekomma? Får prästen be tillsammans med dessa schismatiker/kättare? Får han döpa deras barn? Viga dem? Begrava dem? Ens i nödfall?

Det större ekumeniska problemet blir därefter, eftersom detta gäller samtliga "andra samfund" än de som omfattas av KO 17 kap, 17§; får vi över huvud taget leda ekumeniska gudstjänster/andakter i andra samfund? Är det olagligt för en svenskkyrklig präst att t.ex. - mot förmodan - leda/vara med och leda en vespergudstjänst i t.ex. Romersk-katolska kyrkan? Var går gränsen?

Dagen intervjuar biskop Per. Lugn bara lugn: en svenskkyrklig präst får delta i kyrkbänk och till och med predikstol i Missionsprovinsen. Jaså? Var går då gränsen? +Per har inget svar - naturligtvis. Och man vill självklart inte vara antiekumenisk, påstår han. Då kommer Dagens fråga och biskopens sanslösa svar:

(Dagen) "Kan du tänka dig att verka för en överenskommelse med Missionsprovinsen av den typ som finns med till exempel Svenska missionskyrkan?

(Eckerdal) - Det är alltid intressant med sådana samtal, men då förutsätter det bland annat ett ömsesidigt erkännande av respektive kyrkas ämbeten. Missionsprovinsen måste då fullt ut erkänna de kvinnor som verkar som präster och biskopar i Svenska kyrkan."

Biskop Per får problem. Stora problem. Detta är antiekumenik på högsta nivå. Här omöjliggör biskopen fortsatt samverkan med Church of England (som ännu inte har kvinnliga biskopar, och som fortfarande inte erkänner präster vigda av +Antje, +Tulikki och +Eva), ej heller kan vi ha samarbete med litauiska och kenyanska lutheraner (för att nämna ett par), som faktiskt inte viger kvinnor vare sig till präster eller biskopar. Dags att bränna dokumenten på Kyrkans hus?